I won't hold you back

If I had another chance tonight
I'd try to tell you that the things we had were right
Time can erase the love we shared
But it gives me time to realize just how much you cared
Now you're gone, I'm really not the same, I guess I held myself to blame
Time can erase the things we said
But it gives me time to realize that you're the one who's sad

You know I won't hold you back now, the love we had just can't be found
You know I can't hold you back now


Now that I'm alone it gives me time to think about the years that you were mine

Time can erase the love we shared
But it gives me time to realize just how much you cared

thoughts



Att det alltid ska komma till detta, jag försöker, you don't.
Jag tror faktiskt inte att jag orkar mer, jag kämpar men det känns som om jag sjunker.
Så släppa taget?
Efter alla dessa år?
Är jag redo? Nej.
Men samtidigt så orkar jag inte mer, så nu, nu är bollen på din planhalva...

.,.,.

Du sa....
Du sa att allt skulle bli bra, varför är det allt annat än bra då?
Du sa att du inte skulle det låta hända igen, varför händer det igen?
Du sa att du aldrig skulle lita på ......, men nu är du tillbaka på samma ruta igen.
Du sa att du aldrig skulle lämna mig, varför lämande du mig?

Besviken...

Flashback

Såg Tomas idag i centrum.

En del av mig ville bara gå fram och ställa mig o skrika rakt upp i hans ansikte, få ut all aggression, för det ska ni veta, att stora delar av mig är så arg, så ledsen och så himla sårad.
Jag vet inte vad jag ska göra för att det ska försvinna. jag vet inte...
Jag kollade ner och blundade, försökte glömma..

Men när jag kollade upp igen och såg honom sekunden senare så kom alla tankar,
Saknar han mig?
Kommer han ihåg mig?
Ångrar han sig?
Undrar han hur jag har det idag?

Även fast det har gått så många år så är det fortfarande så himla svårt, svårt att förlåta, svårt att glömma, svårt att gå vidare.

</3

Irriterad....

Vissa saker kan göra mig så irriterad.
Framförallt när personer säger en sak, eller snackar skit om någon och sedan så gör dom en annan sak eller helt plötsligt är bästa vän med den personen den precis har snackat så mycket skit om.. ÅÅÅH!

<3

Jag vet inte om jag skulle klara mig utan dig!

Du betyder otroligt mycket för mig det ska du veta!

I Love You!

 


ÅÅÅH!

Bara för att jag vill fira påsk med familjen så förstår jag mig inte på andra människor.

FYFAN!

Så jävla trött på all skit, jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Hm...

Jag vet inte riktigt vad det är med mig nu på senaste tiden. Men jag har verkligen suttit och tänkt tillbaka på gamla tider, hela tiden. Jag längtar tillbaka till så mycket, samtidigt som jag är supernöjd med hur allt är nu! Det sägs ju att bilder säger mer än tusen ord. Och det är så sant! Jag satt hemma igår och plockade ur bilder som jag skulle framkalla, då jag kom fram till att jag inte hade några bilder från moskva eller tiden innan det, så jag rotade fram en gammal hårddisk och satt och kollade igenom alla bilder. Det var så länge sen, år sedan, men ändå känns det som om det var igår som jag flyttade till ryssland, som jag åkte till mongoliet, som jag flyttade hem igen. Allt, det känns som igår. Som om jag vaknade från min dröm så skulle allt vara tillbaka... Men vill jag verkligen tillbaka till allt det? Var livet verkligen så mycket lättare? Eller var man bara så blind så att man missade allt som vi idag tycker är så jobbigt? Jag vet inte... <333

............


...


Dreaming

Dreaming of another place, another place where I can be me.
No lies, no pretending, just me!




Spanien 09 <3

Knew It

Knew it, as soon as everything would go back to how it used to be, i would loose you. and now i've lost you!

Fråga

Har ni känt er förföljda någon gång?
Av en person ni bara önskar skulle lämna er ifred?

...







Favorit i repris:


я тебя люблю

Senaste tiden, efter att jag har träffat så många personer (4) från Moskva-tiden så har jag saknat det mer än någonsin. Verkligen, jag längtar så tillbaka. Längtar tillbaka, till att jag var 12 år. När jag gick på SSIM och livet bara lekte, jag klagade, men hade egentligen inget att klaga på. Vad ovetande jag var!

Vi satt och diskuterade Ryssland, och kom fram till att dem enda vi kan diskutera just Ryssland och Moskva med är varandra, dem andra förstår inte. Det är väl klart, vi växte upp i två olika länder, två olika världar. Medans vi bodde i våran bubbla så bodde dem i deras.
Alla säger att det var den bästa tiden i sitt liv, att bo i Ryssland. Och jag kan inte mer än hålla med. Tiden kan aldrig komma tillbaka men den kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta.
Männiksorna, staden, skolan, ALLT. <3

Återträff snackas det nu, och jag önskar att det verkligen blir av, att träffa alla igen och se vad dem håller på med nu och vart dem bor nu!
Vi får väl se hur allt blir!

Men jag hoppas <333


..


Not Alone


<3

I Got My Best Friend Back



<333

Mistakes

I've made a lot of them, but nothing like this! </3

ÄCKLIGA JÄVLA MÄNNISKA!

Jag klarar inte av att bo här, jag klarar det inte.

Jag vill bort härifrån, bort från allt jävla skit, Usch, det finns inget annat jag känner än hat!

Läst i min egen blogg

Har precis suttit och läst i min blogg.

Det känns bara så kul ibland att läsa, se vad jag gjorde vid den här tiden förra året, och det känns verkligen inte som om det var ett år sen.
Satt och skrattade och tyckte att det mesta var riktigt kul tills...

...jag kom till inlägget jag skrev om min morfar då han gick bort, jag läste och när jag kom mot slutet så kände jag att tårarna började rinna, Gud vad jag saknar min morfar. Vi har bilder och filmer från när jag var liten och dem båda (mormor och morfar) var pigga, jag var pytteliten och gick och höll min morfar i handen, det såg helt crazy ut, eller kvällarna under julen då jag kurade ihop mig i hans knä.
När jag sitter och tänker efter så tror jag att jag tog allt för givet på ett sett, jag var fortfarande ganska liten när min mormor och morfar blev sämre och inte längre kunde ta hand om sig själva, och jag var ännu mindre när jag har riktiga minnen med dem. Minnen som jag vill ha kvar, vilket var varför jag inte gick och hälsade på dem så mkt undertiden dem satt på Åsgården. För när dem bodde där var dem inte dem jag kom ihåg när jag var liten. I slutet så var min morfar inte ens riktigt där, hans kropp var där men han pratade aldrig och det var inte ofta han visade tecken på att han fattade att vi var där, men när han gjorde det, det betydde så mycket. Jag tog hans hand en gång då han tryckte min hand hårt i sin. Jag saknar dig!!!

Ni kommer alltid finnas i mitt hjärta <3 Jag älskar er!
R.I.P






Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0