Jag har suttit och tänkt på en sak nu ikväll.
När det kommer till bloggar och verkliga livet, det finns saker som man inte vill säga till sina nära och kära, samtidigt som man kan sitta och skriva ut det på en blogg. Låta resten av världen få läsa, men man kan helt enkelt inte säga det till dom som står en närmast.
Det låter ju så himla sjukt, men det kanske just det som är grejen, dem känner inte dig, eller mig, dom vet egentligen inte vem du är och vad du har gjort tidigare i livet, så, känns det tryggare då att skriva det på en blogg eller helt enkelt bara berätta det för någon som du just mött?

Jag vet, att jag kan komma på mig själv med att berätta saker för personer jag just har träffat som inte mina allra närmaste kompisar vet, men just i det ögonblicket så kan jag öppna upp mig för en total främling och berätta det jag inte har kunnat säga till mina kompisar. Och nej, det är inte för att jag inte litar på dom. Men det är för att dem känner mig, dem vet vem jag är och vad jag har gjort. Om jag gör en sak som jag egentligen inte borde göra så vet jag vad dem ska säga. För det enda dem vill är mitt bästa. Medan främlingen inte riktigt tänker på samma sätt i den frågan.