Mina syskon!

Jag har då fyra systrar som jag tror jag skrev i mitt första inlägg, Emmelie, Heléne, Carin och Angelica!
Jag vet verkligen inte vart jag ska börja, det finns så mycket att skriva om dom alla och det skulle ta mig i princip år och dag om jag skulle skriva allt jag vill!

Men, en lite rad om varje person kan jag allt klottra ner ;)

Emmelie, när jag var liten ville jag alltid vara som Emmelie, jag tyckte hon var så himla cool och hon gjorde allt rätt. Vi bodde långt ifrån varandra och jag vart så himla glad varje gång hon kom upp till oss och hälsade på. Emmelie påminner mig varje gång vi träffas nu att jag måste ha växt upp eftersom att jag inte längre springer som en tok emot henne när hon kommer med tåget eller bussen. Men det betyder inte att jag älskar henne mindre för det, jag är bara lat nuförtiden. Men, Emmelie har precis flyttat upp hit till Stockholm och det känns riktigt roligt att nu ha henne nära och nu kan vi faktiskt umgås mer! Förr var vi ju tvugna att åka buss i fyra timmar och det fanns liksom ingen tid! Hjärta av guld och ger mig alltid kloka råd gör hon!

Carin, precis som med Emmelie så bodde carin så himla långt ifrån mig, det var med andra ord inte så jätteofta vi träffades, men jag blev alltid så glad när vi väl gjorde det!
Det känns som igår när jag var nere hos Carin i Hjo och hon sminkade mig och jag fick hänga med henne ut och umgås med hennes kompisar, även fast jag är ett x-antal år yngre än henne så lät hon mig hänga med. Det är något jag aldrig kommer glömma. Vi hade det så grymt kul och jag kände mig så cool. Denna tjej har ett enormt hjärta och är så snäll och bryr sig. Även fast vi inte har den bästa kontakten så har jag alltid vetat att jag har henne och det är jag så enromt tacksam över!

Heléne.
Helle kom in i mitt liv lite senare, när jag var runt 8 eller 9. Och det var svårt för mig att få en bra kontakt med henne i början, dels för att jag var blyg och dels för att det var en ganska stor åldersskillnad mellan oss.
När vi flyttade till Ryssland så blev de ju inte direkt bättre då vi aldrig träffades, men när jag flyttade hem igen, då klickade det direkt. Vi umgås en heldel och jag får då också möjligheten att träffa hennes underbara söner Liam och Théo. När Helle och jag åker upp till Gävle så pratas det en jäkla massa och vi båda sitter och skrålar högt när vi lyssnar på musik, jag älskar våra bilresor till Gävle. Jag vet inte varför men dem är underbara! Jag vet att jag alltid har Helle där om jag behöver prata eller bara "komma bort" från hemmet och det känns så underbart. Hon lyssnar och förstår, jag älskar det, att jag alltid kan prata med henne!

Angelica.

Angelica kom också in senare i mitt liv, vi båda blev förflyttade motvilligt till Ryssland;) Vilket i slutändan var det bästa som har hänt mig. Och jag tror jag talar för Angelica också när jag säger att jag saknar det som faaaan! Även fast jag har det hur bra som helst nu.
När vi bodde i Ryssland så var Angel min förebild, jag ville vara precis som henne, jag ville alltid vara med henne och hennes vänner vilket jag inte fick. Vi bråkade jämt om datorn. HAHA
Våra fredagar som vi hade är något jag aldrig kommer glömma, popcorn över hela golvet och en massa cola. Flera filmer varje gång! Sån himla kärlek på det. Mamma blev helt galen dagen efter när hon kom in i Angelicas rum! Under en kort tid så kom vi varann nära, vi kände inte varandra så bra när vi flyttade och vi pratade mycket, det var så jobbigt när hon flyttade hem till Sverige igen, jag har aldrig känt mig så ensam någonsin i mitt liv. Jag sov i hennes säng första natten tillbaka i Ryssland!  <3

 

Jag älskar alla mina systrar så otroligt mycket och jag vore inget utan dom. Det jag hatar mest är att vi alla bor så himla långt ifrån varandra och det är inte ofta vi kan träffas.
Allt skulle vara så mycket lättare om vi kunde bo i samma stad i alla fall.
Men så lätt ska det inte vara ;)

<333